pah. vems fötter passar i converseskor á la slim fit modell. jag avlider lite av smärtan som uppstår av mina förvridna lilltår. nej det var inte med mening jag rimmade, riktigt så lame är jag faktiskt inte.

en inställd h&m-afterwork med finaste anna ledde till att jag hamnade här, i min lilla korta träsäng, hämtad direkt från kumlaanstalten som en fyndig person menade här om kvällen. den passar alldeles fint.

jag har hunnit träffa Ida med. hon hade med sig en hund som var så liten att jag glömde bort den hela tiden. den var både tyst och liten. Ida är också liten, men inte särskilt tyst. det är trevligt. vi pratade om karlar och jobbiga brudar och stekiga människor som vi inte kommer överens med.




The Tallest Man On Earth – King Of Spain

 

jag håller ju tydligen på att komma i puberteten (är det inte ett otroligt klanglöst och osmakligt ord, så säg) okej att jag får finnar och blir generad och knepig röst och humörsvängningar och sånt skit men om det ska vara såhär nu får fan tuttarna växa lite också så att detta lilla helvete kommer med något gott åtminstone.

 

nä. nu överdrev jag som vanligt. jag har faktiskt varken knepig röst eller humörsvängningar och tuttarna har tamejfan växt lite, även om misstanken att det är bland annat de där pizzorna, och inte hormoner, som ligger bakom denna lilla viktökning (som dessvärre inte är lokalt placerad på "rätt ställe"), är ganska stark.

 

imorse åt jag jordgubbar till frukost. igår spelade jag boule i en lekpark och råkade kasta sönder en liten lastbil. vi klättrade på stenar och trevade i skogen och sånt. spelade musik och gömde oss för vanskapta, rutknackande tanter. nattaktiviteter ftw.

 

 

France Gall – Poupée De Cire Poupée De Son

 

 

 

 

C & jag är fan en helt okej duo. lördagkvällen verkar ju gå lite till historien som det verkar nu. en halvstulen cykel & snickerscravings. konstskapande i form av en mänsklig hög halv sex på trottoaren utanför spybar. mina revben är fan imponerande böjbara. styrdans och asgarv. biljard och isbitskrig. jag & C skedade tills vi klibbade. det var fint. vår frukost blev glass och film. typ helt ultimat kan jag tycka.

igår var det alldeles fantastiskt väder. och det är helt underbart att vädret faktiskt är det hetaste samtalsämnet som folk kommer på, även om det liksom alltid är. eller vad man säger. så fort det är sol ute, så säger alla det till varandra. som om man skulle ha missat det eller något. en vän till mig, han har en takterass på sitt hus. så vi hängde på den halva söndagen. käkade thaimat och sånt. solade. berättade historier och kollade på utsikten. tills vi kom på att det var turnering i zinken.

jag vill fan starta ett korpenlag. i fotboll. alla som känner mig satte väl i halsen nu eller något, alternativ avled i hastigt skrattanfall. men jag vill det. jag vill styra upp något. känna lagandan och skrika Kom igen nu gubbar! Bli förbannad på domaren och spotta i gräset och dricka ur en vattenflaska och kramas med hela laget när det blir mål. ha en egen målgest kanske. få blånaglar för att mina nya fotbollsskor är lite trånga, men det är ändå skönt på nåt sätt.

efter diverse roadtrippande utan mål började ett gemensamt bakelse-sug råda i vår söndagsfamilj, då det faktiskt var nationaldag och grejer så slog vi till. konsums vaniljmunkar, chokladbollar, hallongrottor och cider införskaffades. med två pizzor och youtube-festival avslutades helgen och det var väl rätt ultimat känner jag. men allt känns ju tydligen ultimat nu för tiden vilket måste vara så jävla enerverande för diverse så nu ska jag dricka upp kaffet och kirra tvätttid och måndagslanda lite.


The Mamas & The Papas – Somebody Groovy - Single Version

The science of sleep, C, balkonghäng och kaffe. godis och musik. igår var en återhämtningsfredag skulle jag vilja kalla det. så himla skönt.


Four Tops – Loco In Acapulco

jag hänger mycket i diverse parker. mestadels skinnarviksparken. ofta ensam men ibland är mina vänner med. som igår. då drack vi vin och åt choklad och pratade lite för högt för de resterande parkhängarnas bästa. det var fint. förut skrev jag kontrakt för framtiden och det kändes bra i hjärtat. idag har jag och min hatt jobbat till klockan halv åtta, sen gick jag en överdrivet långsam promenad hem i tshirt och sandaler bara för att det är så himla varmt ute.

jag vet inte vad det är med mig. jag blir generad hela tiden. tillomed på armarna. jag känner mig tung i huvet och fnissig (hat-ord). som om jag gick på tjack. imorse satt jag med tovigt hår med en kopp nypressat kaffe i handen efter en ganska så fantastisk sovmorgon. en lukt av cigg vin och sömn.  en frukost bestående av en dag gammal yoghurt, russin och knäckemacka. solsken och sånt. jag granskade min omgivning och tänkte, det är så fint det här. någon gång långt in i framtiden kommer jag att tänka tillbaka på nu. då kommer jag att tänka, det var så fint, det där.

nu ska jag ta mina flingor och mitt kaffe och placera mig på en filt på balkongen. för det är luftballonger ute nu.




The Black Keys – Too Afraid To Love

foto: simon persson


helgen i skogen var fin. i malins lägenhet drack vi vin och hängde i fönstret. lyssnade på musik och käkade chips. jag skrattade så att jag blev åtminstone en magruta rikare. skedade med min fina ida i mitt röda flickerum och åt en gemensam frukost i gräset.

imorgon skriver jag kontrakt. jag har fått ett nytt jobb. det känns fantastiskt roligt. jag fortsätter i modesvängen men nu med herrkläder. det är ett fint litet crew jag jobbar med. ett mindre gäng snubbar och så jag. de lär mig att knyta flugor och sånt som jag måste kunna. så nu kan jag det.  

jag drack en massa kaffe med cicci igår. det var så fint väder och vi satt ute med filtar. hon kan mig bättre än någon annan tror jag.

sen hamnade jag i en studio på hornsgatan med en folköl i handen. jag fick höra fin musik som skulle bli skitig. enligt producenten. vi talade östgötamål och diskuterade borderline och lyssnade på pontiak.

idag är jag ledig och nu lyssnar jag på cornelis men ska snart lägga mig i parken. hade jag tänkt. det blir skönt. jag ska läsa lite och så, käka rädiser och bli dö-allergisk i gräset. men det är gött det här.

ja, det är fan gött, det här.

igår blev jag skjutsad på cykel genom ett kvälls-soligt södermalm längs vattnet. det var fint. jag var typ tolv sen sist. för att överdriva. line bjöd på pizza och irish coffé. jag långpromenerade genom bland annat tantolunden som var invaderad av svartklädda gäng på filtar med boomboxar. och poliser. någon sköning hade tänt eld på någonting. en mindre container tror jag att det var.

veckan har varit fin. idag roadtrippar jag och rickard till skogen. jag ska väl dricka öl och sådär. eller vin blir det nog, i malins alldeles jätteretrosköna lägenhet med blommiga väggar och takfönster.

och djuren inte att förglömma. jag har ju faktiskt en hamster till exempel. atom-gotte.

bästa simon fyllde år igår. grattis till dig så himla mycket. igen. med en gura under armen blir du ju liksom ultimat nu.

 

jag har levt på ägg och kaffe. det är allt jag har tid med verkar det som. känner mig lite darrig. min fina mamma skickade mat till mig. och choklad. och mitt miniatyrväxthus som jag en gång i världen hade högst upp på min önskelista, av någon anledning. där ska jag odla rädiser på den alldeles jättenybyggda balkongen som kom till typ igår (!)

en sak till. cicci & julia. fan i helvete. det är bra personer det. ibland kan jag inte fatta, men oftast gör jag nog det. och då är jag gladast i världen att ha dem runt mig mest hela tiden.

 

 

 

 

 

04.40. så mycket var klockan när jag gick upp imorse. har lyssnat på visor. målat. kokat ägg.  ögonen är små och sneda. eller, mindre och snedare än vanligt.

 

igår blev vi stoppade på gatan av en kritstrecksrandig man med rosa fluga. han tyckte att min hatt var fin. för att det finns ett rosa band inuti. han frågade saker om hatten. den finns på h&m på tjejavdelningen om du vill ha en lika, sa jag. "där har dom tänkt till...!" menade han. sen fick vi en inbjudan till en ros-fest där det stod :Klädsel - rosa, miniknytkalas, och massa andra sköna grejer. jag ville gå. det ville inte mitt sällskap. han var en dåre, den där mannen. men jag gillar det.

 

Dan Auerbach – Trouble Weighs A Ton

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

sådär. nu är jag klar med ungefär allt. har fått min juliados för dagen med. vi hängde lite på klipporna. nu glider jag ut på östersjön for some work. det är ju dödligt fint väder så jag hoppas att jag och martina får tid att hänga lite ute på däck med. vore fett. nu ska jag skena iväg till kontoret för att sedan lätta ankar vid slussen. så. jävla. gött.

 

åh. nu har jag slungat i mig oversizade sockerbullar och vitaminwater och kaffe på awb´s kontor på rosenlundsgatan. powerpoint och inskolning av lite nya medarbetare. nördiga diskussioner om nya appar och så passade jag på att kolla in showroomet där det hänger en klänning värd att dö för.

 

 

 

Sigur Ros – Hoppípolla

 

 

 

 

igår vilade jag på en klippa. jag hittade den perfekta lutningen mellan gräs och sten så jag la mig där. sjukt bohemiskt gjort av mig. det var under min hemfärd från affären jag tog denna vilopaus. det var ju så overkligt varmt ute. folk hånglade i parken. jag hasade förbi dem med min alldeles för tunga matkasse och nästintill skräckinjagande uppsyn då både hår och utstyrsel fick ta hårda smällar igår. jag gick obemärkt förbi dem verkade det som.

jag tog tag i viktiga saker. jag rev köket till exempel. de kommande dagarna kommer att vara sådär störigt jobb-upptagen såatte jag har en del att stå i innan om jag någonsin ska lyckas styra upp det oändliga kaoset som råder lite överallt här hos mig. "fungerar någonting i ditt liv? Som det ska alltså?" - R i lördags efter termos-kollapsen. pah.

nu. frukost. möte. awb.


Bear In Heaven – You Do You

jag har några hat-hejdåare i min telefonbok. jag kan känna ett uns av förskräckelse när dessa hat-hejdåare ringer till mig. jag ringer aldrig dem först, givetvis. men ibland ringer dom mig.  ni vet, samtalet har ett fint flöde. man skrattar lite. har  en trevlig konversation. bollar lite idéer och kommer överens om en eventuell sammanstrålning inom en ganska snar framtid. så plötsligt kommer det tydliga tecken på att det är dags att avsluta samtalet. en liten panik bryter ut inombords. "ja, men vi säger så då..." "jo, nä nu måste jag faktiskt... ", "ja men vi får absolut höras om det...", typ. sen. sen havererar hela skiten. man säger hejdå i mun på varandra. man stakar sig och säger hejdå och hejhej och ibland lägger man bara på för att få slippa detta lilla helvete. så kommer den. den där olustiga känslan över hela samtalet. den som gör att man känner det där unset av förskräckelse nästa gång denna hat-hejdåare ringer.

jag har typ tre som jag kan komma på just nu i min telefonlista.


en grej till jag tänkte på. ni vet när berlinmuren revs. 1989. det var ju faktiskt en sensation. det var ett fett fotspår i historien. de instängda berlinarna skulle efter tre decennier äntligen bli fria liksom. och då undrar jag bara en liten grej. varför valdes david hasslehof till mannen som skulle stå för soundtracket denna historiska dag? varför just the hof? VARFÖR DAVID HASSLEHOF AV ALLA MÄNNISKOR!?


jaja. kaffe och park-häng nu.

kollar på teve. det händer inte jätteofta. det handlar om barn och vapen. kan ju bara bli bra tänker jag. käkar en choklad med polka i. och banan. och te.

stockholm är varmt och kvavt. folk har flåsat ute hela dagen. efter jobbet tog jag en paus i gamla stan med cicci och ett glas vin. det var solnedgång och sånt. ni kan ju liksom räkna ut resten. vi ville väl dö lite av awesomhet över att det kan vara så himla bra ibland. C har befunnit sig i tyskland lite för länge. enligt mig då. hon har gått på marknader och käkat hamburgare och sådär. nu är hon hemma och jag fick en souvenir ända från berlin. fina cicci.



Band – The Night They Drove Old Dixie Down

igårnatt var jag tjuv. fransk tjuv. julia var hippie. i en källare på fridhemsplan dansade vi med cirkusmänniskor. det jonglerades och voltades. jag blev så impad att jag gick av över en lack-klädd parkour-snubbe som svingade sig omkring och dansade spexigt. det var svettigt och högljutt. jag gillar cirkusmänniskor. jättemycket.

igår var fint. jag och julia lagade pastasallad och köpte ben&jerrys och stationerade oss i skinnarviksparken. där var det liksom festivalkänsla. någon hade slagit upp en musikanläggning. någon grillade. vi käkade mest och visste inte var vi skulle ta vägen för att vi mådde så bra.


Bear In Heaven – Ultimate Satisfaction

fan. det kanske inte blir regn idag ändå. wiwa! trädgården har sommarpremiär. det blir trevligt. nu ska jag strosa hornsgatan ned (upp?) till gamla stan. hälsa på julia som sitter och trycker på vox. hon lockade dit mig med godis. såatte..

ses då !

jag skulle säga att solen fullständigt gassar utanför mitt fönster. nyss var jag ute en liten sväng. mötte en granne. precis när vi skulle passera varandra blev jag osäker på om vi skulle hälsa. jag brukar alltid hälsa, det är inte det. men hon kollade liksom ner i backen samtidigt som hon ändå log. dubbla budskap skulle man överanalytiskt kunna kalla att hon gav mig. det blev ett osäkert och lite för snabbt 'hejhej' från min sida. lite pipigt ni vet. plus att det är det första jag har sagt idag vilket betyder att jag ännu inte hunnit ställa in rösten, ljudnivån och såna grejer. så det blev lite för gällt också. sen dess har det där 'hejhej':et ekat i min hjärna. tillslut blir det ett monster och jag finner mig själv som en jävla idiot att kraxa ur sig ett hejhej på det sättet. hejhej. HEJHEJ. häjhäj. åh.

igår drack jag en öl på mälartorget. med rickard som fyllde tjutre år. vi käkade negerbollar, eller.. chokladbollar, solade och pratade om svunna tider. trevligt värre skulle jag kunna säga.

julia joggar till mig nu. så jävla hurtig. en gemensam promenad back to her place och där ska det lapas sol på balkongen. yes. jag är ledig idag. idag är ledigheten inte ångestladdad, vilket känns mycket bra.





Roy Acuff – Night Train To Memphis