skinnarviksklippor.

 



Johnny Flynn – The Wrote & The Writ



imorgon så.

 

 


mera balkonghäng såklart.



imorgon drar jag och C på roadtrip. bilen går ungefär klockan tolv från stockholm, destination dalarna och Arcade fire. det kommer att bli gråtmäktigt med all säkerhet.

idag dör jag värmedöden på bland annat balkongen. tjuåttagradig skugga och sånt. ikväll borde jag ju fan grilla eller nåt. men grill innefattar vin och vin det har jag ju druckit i cirka åtta dar i streck så jag kanske borde avstå. på tal om alkohol drack jag och herr Tengblad strawberry daiquiris med mera igår med utsikt över halva stockholm. åt vegoburgare och flanerade genom ett kvällsljummet söder.

Jefferson Airplane – White Rabbit


potatis.


balkongen invigdes på bästa sätt med rosé och jordgubbar. vi upptäckte det fantastiska i att äta saker från jorden. och naturen. vi blev faschinerade och kallade potatis för "jordens guld"  och såna överdrivna saker för att sedan skratta lite nervöst över vår entusiasm. jag känner mig svart inuti och funderar på att konvertera till mathatare och endast leva på vatten. kanske sparris och äpplen också. alldeles för en liten stund sedan gjorde jag ett tafatt försök till att skapa en hälsosam, typ macka, av något slag. jag hade på rädisor och dill och grejer. gurka och sånt. sen havererade hela skiten när mackan plötsligt flöt runt i gräddfil och gick dessutom sönder och delar av den hamnade på golvet. jag hängde inte riktigt med hur det kunde gå så in i helvete snett men nu dricker jag kaffe i alla fall. imorgon är det å ena sidan måndag, det är väl då man tar tag i saker. har jag hört.


Peaches – Talk To Me





inte så logisk dock.


lite ödesmättad stämning på lundagatan nu. klockan 00.22. men det är en fin stämning som luktar vaniljljus och chips. jag har precis följeslagit C till fyranbussen och mr. hertzman till zinken. de har varit kvällens vapendragare tillsammans med herr Depp, Ledger, Farrell och Law bland andra i den inte alldeles verklighetsenliga The imaginarum of doctor Parnassus. balkonghäng kaffe och jordgubbar. gårdagens färskpotatis och rädiser. midsommardagen kan sammanfattas som ypperlig utan att ta i ett uns.


The Knife – Silent Shout



obskyrt.


rumstempererat kaffe och allergiska ögon. om man är ytlig kan man surfa bilder på joel kinnaman och läsa midsommarrelaterade faceuppdateringar av forna vänner som ska supa ihjäl sig och grilla kött någonstans på antaligen västkusten. det är midsommar imorgon och jag trodde länge att det var idag. jag kanske ska ha en klänning på mig. ingen krans för då dör jag pollendöden. men en klänning, det vore fint.


Cornelis Vreeswijk – Grimasch om morgonen


"oh! vilket jävla handjobb, de där italienarna kan sin sak minsann.


äh.


Karen Elson – The Ghost Who Walks


sommar kanske.



att dela en flaska vin på en brygga under en rådande solnedgång med ljudande musik från långt borta i bakgrunden, med sin bästa vän, klassar jag som fett värt. att lyssna på franska toner från ett dragspel med ett ljummet glas rövin i näven en solig måndagskväll klassar jag också som det. fett värt alltså. vinet är ständigt återkommande dessa lediga dagar, förstår ni.

line och jag har solat. ätit thaimat och sånt. på två stycken alldeles jättefärglada filtar.


Jefferson Airplane – Somebody To Love






fäst









en sån dag är det.



Ennio Morricone – L'Estasi Dell'oro (The Ecstasy Of Gold)



imorgon.



ihärdigt hovrande helikoptrar över innerstaden. sjuttioåtta silverskodda hästar som ska klappra med vältränat psyke genom stockholm. krypskyttar på taken. dykare i vattnet. militärfartyg i slussen och gigantiska musikkårer. det kungliga brudparets nunor pryder muggar servetter masariner och tebrickor. sammanbitet lyckliga poliser på tysta motorcyklar. militärer och konserter. turistfloden är ofattbar och mediafrosseriet är oerhört.



stockholm befinner sig i royalistisk trans.








rocky


imorgon kommer min hund. det blir fantastiskt. och min mamma. det är fint det.



Oskar Linnros – Genom eld



tuggummi.

 



igår parerade jag sniglar och skalbaggar. tittade på solnedgången och kände på vattnet från en lite för osäker brygga. chokladpuddning i ansikte på fönster och på golvet. vi kokade potatis också. färsk med dill.



hittade ett par gamla låtar. som jag glömt men tycker mycket om.

Florence + The Machine – Howl
The Temper Trap – Sweet Disposition




en julia



arbetskamrater.




igår bjöd min chef johan in till jobbfest. vi kastade pil och käkade färskpotatis. grillade och spelade boule. drack vin och spelade tevespel.


värt.




Wendy Rene – Give You What I Got




jag saknar att åka buss med madde tiger.



äh. vad konstigt att det regnar. det har inte regnat på skitlänge va. kom just innanför dörren. håret är regnkrulligt. kläderna luktar apmänniska. jag ska städa. julia har hållt om mig hela natten. agerat stora skeden. vilat huvudet på min rygg. snusat i mitt hår. alltså snusat som i att lukta/andas. hon snusar rapé ju annars. men inte i mitt hår liksom. det var mysigt. i brist på karl får man ju ställa upp tänker jag.

ikväll blir najs tror jag. jag dör vad roligt att en man som löpte till bussen förut sa "TACK VA BUSSIGT!" när chauffören väntade in honom. och att i sekunden efter hets-stängde han bussdörrarna så att en kvinna klämde hela handen som hon även hade ett paraply i. så stod hon och viftade med armen och paraplyt på insidan och resterande på utsidan. jag trodde att jag skulle avlida. det såg jättehemskt och jätteroligt ut.

jag ska fan åka buss oftare.


Wendy Rene – After Laughter





det är så med det.



telefondejtade just min vän simon. han satt i sin farmors bil on the road to jönköping. han fotograferar förstår ni. han är duktig på det också att tillägga. vi talade om karlskoga. det dekadenta och det vackra. vi talade om solnedgångar och öl och fotograferingar och reklamkampanjer. simon tycker att mitt liv är som en film. han föreställer sig att allting utspelar sig i motljus. mitt liv är inte som en film, även om det låter mycket fint att säga.

men visst känns det lite sagolikt ändå. när jag tänker efter. det finns en person jag umgås lite med. brunögd och lockig. som häller mjölk på bordet med flit för att jag ska känna mig hemma. och det gör jag. känner mig hemma alltså. och det är tamejfan alltid motljus där.



Yann Tiersen – Comptine D'un Autre Été, L'après-Midi


imorses tankebana.



man kanske skulle ta och koka lite kaffe. dricka det på balkongen och svära lite för att det är för varmt. man kanske skulle ta att läsa tidningen. humma och fundera över nyheterna och ickenyheterna som står och svälja allting utan att reflektera. man kanske skulle tvätta. man kanske skulle ta tag i att slänga alla de där vinpavorna som vittnar om helgalkoholismen som snart är ett erkänt faktum bland mig och mina vapendragare. man skulle kanske gå ut och powerwalka. hehehe. skoja. jag hatar folk som "powerwalkar". det ser så konstigt ut. som om diverse har skitbråttom till någonting mycket viktigt. ett möte kanske. kanske är de sena till jobbet, alternativ någon dejt. men nej, detta är bara en klumpig och lite för snabb gångmarsch som inte har någon slutdestination. jag förstår inte varför de inte bara springer. och ingen har förklarat det för mig heller. VARFÖR SPRINGER NI INTE BARA.

nu kokar jag iallafall kaffe. och tidningen ska jag läsa också. dessa aktiviteter sker från sängen givetvis. för jag är tamejfan ledig idag.

det ska drickas kaffe med anna med kom jag på. å, det blir trevligt. jag kanske skulle ta att powerwalka till stan. bara för att kolla vad som är så himla fantastiskt. jag kanske har missat nåt liksom.




Kumlasäng & skalbaggar.





pah. vems fötter passar i converseskor á la slim fit modell. jag avlider lite av smärtan som uppstår av mina förvridna lilltår. nej det var inte med mening jag rimmade, riktigt så lame är jag faktiskt inte.

en inställd h&m-afterwork med finaste anna ledde till att jag hamnade här, i min lilla korta träsäng, hämtad direkt från kumlaanstalten som en fyndig person menade här om kvällen. den passar alldeles fint.

jag har hunnit träffa Ida med. hon hade med sig en hund som var så liten att jag glömde bort den hela tiden. den var både tyst och liten. Ida är också liten, men inte särskilt tyst. det är trevligt. vi pratade om karlar och jobbiga brudar och stekiga människor som vi inte kommer överens med.




The Tallest Man On Earth – King Of Spain





hej natt i förorten

 

jag håller ju tydligen på att komma i puberteten (är det inte ett otroligt klanglöst och osmakligt ord, så säg) okej att jag får finnar och blir generad och knepig röst och humörsvängningar och sånt skit men om det ska vara såhär nu får fan tuttarna växa lite också så att detta lilla helvete kommer med något gott åtminstone.

 

nä. nu överdrev jag som vanligt. jag har faktiskt varken knepig röst eller humörsvängningar och tuttarna har tamejfan växt lite, även om misstanken att det är bland annat de där pizzorna, och inte hormoner, som ligger bakom denna lilla viktökning (som dessvärre inte är lokalt placerad på "rätt ställe"), är ganska stark.

 

imorse åt jag jordgubbar till frukost. igår spelade jag boule i en lekpark och råkade kasta sönder en liten lastbil. vi klättrade på stenar och trevade i skogen och sånt. spelade musik och gömde oss för vanskapta, rutknackande tanter. nattaktiviteter ftw.

 

 

France Gall – Poupée De Cire Poupée De Son

 

 

 

 


Ultimat helg ba.



C & jag är fan en helt okej duo. lördagkvällen verkar ju gå lite till historien som det verkar nu. en halvstulen cykel & snickerscravings. konstskapande i form av en mänsklig hög halv sex på trottoaren utanför spybar. mina revben är fan imponerande böjbara. styrdans och asgarv. biljard och isbitskrig. jag & C skedade tills vi klibbade. det var fint. vår frukost blev glass och film. typ helt ultimat kan jag tycka.

igår var det alldeles fantastiskt väder. och det är helt underbart att vädret faktiskt är det hetaste samtalsämnet som folk kommer på, även om det liksom alltid är. eller vad man säger. så fort det är sol ute, så säger alla det till varandra. som om man skulle ha missat det eller något. en vän till mig, han har en takterass på sitt hus. så vi hängde på den halva söndagen. käkade thaimat och sånt. solade. berättade historier och kollade på utsikten. tills vi kom på att det var turnering i zinken.

jag vill fan starta ett korpenlag. i fotboll. alla som känner mig satte väl i halsen nu eller något, alternativ avled i hastigt skrattanfall. men jag vill det. jag vill styra upp något. känna lagandan och skrika Kom igen nu gubbar! Bli förbannad på domaren och spotta i gräset och dricka ur en vattenflaska och kramas med hela laget när det blir mål. ha en egen målgest kanske. få blånaglar för att mina nya fotbollsskor är lite trånga, men det är ändå skönt på nåt sätt.

efter diverse roadtrippande utan mål började ett gemensamt bakelse-sug råda i vår söndagsfamilj, då det faktiskt var nationaldag och grejer så slog vi till. konsums vaniljmunkar, chokladbollar, hallongrottor och cider införskaffades. med två pizzor och youtube-festival avslutades helgen och det var väl rätt ultimat känner jag. men allt känns ju tydligen ultimat nu för tiden vilket måste vara så jävla enerverande för diverse så nu ska jag dricka upp kaffet och kirra tvätttid och måndagslanda lite.


The Mamas & The Papas – Somebody Groovy - Single Version






trägårn nu rå.

The science of sleep, C, balkonghäng och kaffe. godis och musik. igår var en återhämtningsfredag skulle jag vilja kalla det. så himla skönt.


Four Tops – Loco In Acapulco




det är ungt nu.




jag hänger mycket i diverse parker. mestadels skinnarviksparken. ofta ensam men ibland är mina vänner med. som igår. då drack vi vin och åt choklad och pratade lite för högt för de resterande parkhängarnas bästa. det var fint. förut skrev jag kontrakt för framtiden och det kändes bra i hjärtat. idag har jag och min hatt jobbat till klockan halv åtta, sen gick jag en överdrivet långsam promenad hem i tshirt och sandaler bara för att det är så himla varmt ute.

jag vet inte vad det är med mig. jag blir generad hela tiden. tillomed på armarna. jag känner mig tung i huvet och fnissig (hat-ord). som om jag gick på tjack. imorse satt jag med tovigt hår med en kopp nypressat kaffe i handen efter en ganska så fantastisk sovmorgon. en lukt av cigg vin och sömn.  en frukost bestående av en dag gammal yoghurt, russin och knäckemacka. solsken och sånt. jag granskade min omgivning och tänkte, det är så fint det här. någon gång långt in i framtiden kommer jag att tänka tillbaka på nu. då kommer jag att tänka, det var så fint, det där.

nu ska jag ta mina flingor och mitt kaffe och placera mig på en filt på balkongen. för det är luftballonger ute nu.




The Black Keys – Too Afraid To Love








häj uppdatering.


foto: simon persson


helgen i skogen var fin. i malins lägenhet drack vi vin och hängde i fönstret. lyssnade på musik och käkade chips. jag skrattade så att jag blev åtminstone en magruta rikare. skedade med min fina ida i mitt röda flickerum och åt en gemensam frukost i gräset.

imorgon skriver jag kontrakt. jag har fått ett nytt jobb. det känns fantastiskt roligt. jag fortsätter i modesvängen men nu med herrkläder. det är ett fint litet crew jag jobbar med. ett mindre gäng snubbar och så jag. de lär mig att knyta flugor och sånt som jag måste kunna. så nu kan jag det.  

jag drack en massa kaffe med cicci igår. det var så fint väder och vi satt ute med filtar. hon kan mig bättre än någon annan tror jag.

sen hamnade jag i en studio på hornsgatan med en folköl i handen. jag fick höra fin musik som skulle bli skitig. enligt producenten. vi talade östgötamål och diskuterade borderline och lyssnade på pontiak.

idag är jag ledig och nu lyssnar jag på cornelis men ska snart lägga mig i parken. hade jag tänkt. det blir skönt. jag ska läsa lite och så, käka rädiser och bli dö-allergisk i gräset. men det är gött det här.

ja, det är fan gött, det här.







RSS 2.0