dagarna är märkliga. "allt flyter på" är en fras man hör onödigt ofta. vadå flyter på liksom. det gör det aldrig i mitt liv. mina dagar är märkliga. den dagen de "flyter på" är någotning gravt fel. det sitter väl förmodligen i hjärnan. man väljer det man vill se, det man vill skratta åt. det man vill bli arg över och det man vill gråta över. den man vill känna medlidande med och den man inte bryr sig om. den dagen det kvittar är en sorgens dag.

vilken fin helg det var, förresten.

fanihelvete. mina fötter känns som eld. efter elva timmar i klackiga skor och klädpyssel. imorgon är jag ledig. då ska jag till Vox och lämna tillbaka ett usb-minne som jag inte har ätit upp.


Jónsi – Go Do

den ständigt återkommande måndagen är helt enkelt ofrånkomlig. med en lite mörkare uppsyn går jag den cirka tre minuter långa promenaden ned till tunnelbanan i hornstull.





Blakroc – Ain’t Nothing Like You (Hoochie Coo)

 

 

 

 

jag insåg just att jag har så ont i fötterna så att jag får ståfräs (höll jag på att skriva) på ryggen. ståpäls. ett ord jag aldrig annars använder men i bloggsammanhang kändes det naturligt.

sitter här med ett glas vitt. njuter av att slappna av. jag var ledig för första gången på fjorton dagar tidigare i veckan. jag tyckte att det skulle bli skönt. jag satte mig i parken, gick långa promenader, strosade runt här på söder, jodå jag strosade. det tog ett tag att komma ned i tempo men när jag insåg att jag faktiskt inte hade någon slutdestination blev jag lugn. det där fungerar i kanske en dag (helger är undantag ofc). sen äter rastlösheten upp mig. jag börjar känna mig värdelös. håret trillar av. ögonen blir röda. jag skriker i en kudde och knyter näven i fickan bland folk.

igår provjobbade jag på ett nytt ställe. mycket trevligt och jag vågar absolut inte hoppas på någonting. idag blev vi rånade. av en liga. jag blev bortfifflad. allting fångades på ett band. det såg ut som på efterlyst och jag känner mig dum när jag kollar på det. de styde mig som en marionettdocka. men jag var nog cool. förbannad. men cool. såg det ut som på bandet åtminstone.

idag läste jag massor med tidningar. jag hade med mig kaffe i en termos. tillräckligt mycket för att kunna sitta där i allafall två timmar. i parken alltså. misstanken att min hjärna är mobiltelefonstrålad ter sig starkare för var dag som passerar. å andra sidan strålar alltid htc, enligt halvsäkra källor, bort från huvuddelarna och det känns fint att veta.

ett klassiskt fenomen är när folk är så galna att de blir mediokra. utseendemässigt i de flesta fall. att vara galen på insidan är inte lika poppis, men ack så mycket mer intressant. men då finns det nästan alltid en diagnos att ställa och det är ju sällan lika med bra.

julia och jag har promenerat, suttit på klipporna och kollat på vattnet. det var fint.

jag tror för övrigt att det är en liten häst som galopperar i lägenheten ovanför. det låter iallafallsom det.

och bilderna har ingenting med nåt att göra. de togs för typ två somrar sen och jag gillar dem av någon anledning. ni vet, bra känsla i magen. nostalgi tror jag att det kallas, fast det ordet är så jävla uttjatat att jag vill spy. så skitsamma.





Dan Auerbach – Whispered Words (Pretty Lies)

 

cicci och jag satt på mitt papp-täckta vardagsrumsgolv igår. drack kaffe och lyssnade på musik. vacker musik.

Erik Enocksson – Prologue Somnio

Erik Enocksson – The Lingering Procession

 

erik enocksson. han har skrivit musiken till farväl falkenberg och man tänker sitt. han är alldeles fantastisk genialisk, tycker jag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

jag kommer ihåg när jag var liten. ni vet, den åldern när man precis hade börjat surfa. internet var det allra senaste och det tog fem minuter för modemet att koppla upp sig. man satt och stirrade på skärmen, lyssnade på det där konstiga ljudet och väntade med spänning. jag minns att när jag väl var "inne" på internet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. så jag spelade spel. på funplanet i ungefär en timme, "Doggy". eftersom telefonlinjen blev upptagen fick man bara surfa en timme i taget. och det var dyrt också minns jag. och så var vi tre systrar som skulle surfa en timme var. sen skaffade man smurfa. och skunk. jag skaffade aldrig lunar. men msn skaffade jag tillslut. fannybanny89.

jag minns när mina vänner madde tiger och ida kylvik tränade på att skriva snabbt på tangentbordet. de tränade på att skriva snabbt utan att titta på fingrarna. de blev skitsnabba vilket imponerade mig i smyg.

jag var så himla efter. så jag gick hem och tränade. tränade och tränade på att skriva snabbt utan att titta på fingrarna. men jag minns att jag inte riktigt förstod när jag skulle få visa upp mina nya skillade, snabba data-fingrar. så jag gav nog upp tillslut. tyckte nog att det var dumheter.

idag skriver jag förövrigt skitsnabbt. och jag behöver inte ens titta på fingrarna när jag skriver.

så. jävla. coolt.

fan. är det något jag kan må psykist kasst av så är det nostalgiska känslor som hamnar i magen. sådär plötsligt. kasst på ett vis så man inte riktigt vet vad man känner. det kan lika gärna vara något bra. och jag kan inte ens förklara det. allting är ju så fint nu.


Bruce Springsteen & The E Street Band – The River


låten är en misstänkt nostalgiframkallare.

fast i Jakan. har spelat fotboll och byggt tågbanor med mina små kusinbarn. hem och sova. jag får aldrig sova. här är en liten sneakpeak på vad jag har gjort idag. förmodligen kommer ni se dem på åhléns och PUB soon. kewl.

nu är jag hemma igen. femdagars-jobbtripp till norrköping. jag har stulit vinegum och druckit kaffe. ätit popcorn och kollat på 3D-filmer på tevepparater värda galaktiska summor. hehe. nä, nu överdrev jag. men i allafall för typ tretti lök. ni ska se min teve hemma, det är en sån som grottfolket roade sig med innan de upptäckte elden ungefär. så JA. jag blir imponerad.

vi roadtrippade hem i vår stora gröna folkabuss nyss med en varsin växt under armen. kajsa tycker att jag har en lite för bra kontakt med min manliga sida. detta har jag fått påpekat för mig varje gång jag försöker prata bilar, kolla på ljudanläggningar, dricka öl, eller kolla på tevi med handen i tajtsen under de här dagarna. jag vill påpeka att kajsa har en fläta som går ner till rumpan, konstant kjol/klänning - gärna i blommiga mönster, samt pyttesmå händer och fötter.  jag vill alltså få fram att hon i sin tur kanske har lite för överdriven kontakt med sin feminina sida. för att på något sätt försvara mig i denna fråga. stött? jag? nä.

salem var där idag också. jag gillar honom. väldigt mycket. han är liten och fin och trevlig. han uppträdde sen också, allt han hade med sig på scenen var hans Iphone. det lät mycket bra, han är jävla musikalisk den där lille fan.

det finns så mycket mer att berätta. men det här med att blogga är jag ju inte så bra på. såatte nu måste jag sova.

missade bounce. cicci fick agera substitutdotter till mamma. missade beyondretro-festen. julias kompis karl fick agera substitut-fanny. så det löste sig ändå. jag är rätt lätt-ersatt om man säger.

mamma är här förresten. det är trevligt. imorgon kommer min blondlockiga jycke hit också vilket kommer bli underbart.

möte. AWB, kaffe och vitaminvatten. roadtrip. mer kaffe. halva dagen bakom ratten i en lite för stor bil. allt är klart och jag slappnar av på mitt hotellrum. trött som ett jävla as.

nu ska jag lyssna på musik. och måla naglarna. imorgon kör vi.



Dan Auerbach – When I Left The Room

min säng är min borg. fåglarna som jag misstänker är bosatta precis utanför mitt fönster ger mig dåligt samvete. men jag ska faktiskt gå ut snart. ta en promenad och fläkta lungorna med våratmosfär. jag har ansträngt mig mycket lite idag. för en liten stund sen satt jag på sängkanten och studerade mitt kantnötta nagellack. lite för länge antagligen. jag blundade hårt och hoppades på att kaffet skulle koka sig självt och sedan på något vänster ta sig till min säng i min blommiga favoritkopp. detta inträffade inte, givetvis. lägenheten är tyst. spegelbilden visar fräknar och kisande ögon. jag gör en kraftansträngning och försöker snöra ihop mitt underbart risiga hår, men struntar i det av någon anledning. letar efter en okej tshirt att dra på mig. hittar en grå. den är skrynklig och gammal men luktar gott. stannar upp en liten stund. tittar på mitt kaosartade vardagsrum. jag tänker ingenting, utan skrapar lite på nagellacket och minns plötsligt mitt kaffe. hittar löv på mattan i köket. förstår inte. häller upp kaffet. återvänder till sängen.

söndagar är bra dagar. men lägenheten är tyst. jag vill kolla på film. och läsa tidningar, äta glass och sånt. nöta youtubeklipp och prata. all aktivitet sköts från sängen givetvis. precis en sån dag är det.

 

vi tröttnar inte på webbkamerabilderna. vi sitter i min säng och dricker gin & tonic. klockan halv fem. julia fnissar redan "fanny. när du pratar MÅSTE jag fokusera med ögonen. hyperglasögon. gud vad gott med päronyoghurt".

vi ska bugga snart! förlåt att jag tjatar. men det kommer bli så himla kul.

 

/fanny & julia

 

julia är på ingång. buggfest och grejer. nummerlappar münchenbryggeriet, mariatorget och berns. hon har med sig ginen och dans-skorna. jag har kirrat tonic och en svirig kjol. helgen har varit bra hittills och det verkar som den kommer fortsätta i samma spår. kameran är given.

jobbade i två timmar. istället för åtta. har jag tid att sova. nej. jag dricker kaffe. och jag har dessutom tänt ett jävla ljus, så himla gött.


Fleetwood Mac – Everywhere

jag har överfallit djur på stan idag. fan, jag har sån jävla abstinens. under dagen har det fotats med Uniforms-killarna. jag borgade ut min kamera och lunchade i solskenet. och jävlar vad jag har gått. precis överallt. tunnelbana is for lozas.

nu ska jag snart ge mig ut igen. ska bara steka ett ägg först. imorgon jobbar jag fjorton timmar om inte fler. det är galej på Berns på kvällen/natten så jag får lov att svida på mig Hope-klänningen för första gången sen i december. jävla fin arbetaroutfit, men om anna får välja kan man ju inte räkna med annat.



Eddie Vedder – Long Nights

söndagar är fan de bästa dagarna. igår gick jag genom ett soligt södermalm till julia. hon har en ny pärla på gullmarsplan. vi åt glass. jag har hittat ben&jerrys-glassar för sex ynkliga kronor stycket. så jag köpte med mig fyra stycken så vi kunde tröstäta lite. eller jag sympati-tröståt mest men det gör inte riktigt någonting. vi kollade på gossipgirl och provade kläder och sånt brudigt. men vi kommer undan med det eftersom julia talar norrländska och snusar och jag inte är särskilt brudig " i mig själv" såattsäga. vi hängde på hennes balkong. luften var ju sådär krispig igår. jag älskar när den är det men ännu mer att dela med mig av den frasen till diverse vår-trånare. "nejmen, guu va krispig luften är idag Anna-Karin! (påhittat namn)" bara; mmmvisst, görkrispig. man får värsta responsen. prova själva. alla tror att de vet vad krispig luft innebär även om det är helt ologiskt. som om någon skulle säga att luften är 'spänstig' typ.

ursäkta för kursivtexten. var inte alls meningen. och nu går det inte att ändra. såatte...