idag läste jag massor med tidningar. jag hade med mig kaffe i en termos. tillräckligt mycket för att kunna sitta där i allafall två timmar. i parken alltså. misstanken att min hjärna är mobiltelefonstrålad ter sig starkare för var dag som passerar. å andra sidan strålar alltid htc, enligt halvsäkra källor, bort från huvuddelarna och det känns fint att veta.

ett klassiskt fenomen är när folk är så galna att de blir mediokra. utseendemässigt i de flesta fall. att vara galen på insidan är inte lika poppis, men ack så mycket mer intressant. men då finns det nästan alltid en diagnos att ställa och det är ju sällan lika med bra.

julia och jag har promenerat, suttit på klipporna och kollat på vattnet. det var fint.

jag tror för övrigt att det är en liten häst som galopperar i lägenheten ovanför. det låter iallafallsom det.

och bilderna har ingenting med nåt att göra. de togs för typ två somrar sen och jag gillar dem av någon anledning. ni vet, bra känsla i magen. nostalgi tror jag att det kallas, fast det ordet är så jävla uttjatat att jag vill spy. så skitsamma.





Dan Auerbach – Whispered Words (Pretty Lies)