jag insåg just att jag har så ont i fötterna så att jag får ståfräs (höll jag på att skriva) på ryggen. ståpäls. ett ord jag aldrig annars använder men i bloggsammanhang kändes det naturligt.

sitter här med ett glas vitt. njuter av att slappna av. jag var ledig för första gången på fjorton dagar tidigare i veckan. jag tyckte att det skulle bli skönt. jag satte mig i parken, gick långa promenader, strosade runt här på söder, jodå jag strosade. det tog ett tag att komma ned i tempo men när jag insåg att jag faktiskt inte hade någon slutdestination blev jag lugn. det där fungerar i kanske en dag (helger är undantag ofc). sen äter rastlösheten upp mig. jag börjar känna mig värdelös. håret trillar av. ögonen blir röda. jag skriker i en kudde och knyter näven i fickan bland folk.

igår provjobbade jag på ett nytt ställe. mycket trevligt och jag vågar absolut inte hoppas på någonting. idag blev vi rånade. av en liga. jag blev bortfifflad. allting fångades på ett band. det såg ut som på efterlyst och jag känner mig dum när jag kollar på det. de styde mig som en marionettdocka. men jag var nog cool. förbannad. men cool. såg det ut som på bandet åtminstone.