julia.
julia skrattar alltid när jag pratar. hon skrattar innan jag hinner öppna munnen. eller skrattar är fel ordval, snarare fnissar. jag blir inte tagen på allvar. jag hinner aldrig liksom få fram det jag vill säga för hon hinner alltid börja skratta och då rinner alltid mitt relevanta samtalsämne ut i sanden.
här om dagen var jag jättesugen på snickers till exempel. jag hade skickat peter på uppdrag att införskaffa denna delikatess till mig att förtära. julia var en av de som fick ta del av min lycka över detta. men det blir så fel. så fnissigt fel att mitt lyckorus rann ut i sanden.
Kommentarer
Trackback
