visste inte att man fick ta med systemkamera in på konsertområdet. tji fick jag. är mycket bitter över detta men jag fick lite foton från the parking lot afterparty. jag känner att det inte riktigt är någon idé att försöka återberätta mäktigheten i arcade fires uppträdande så jag skiter i det.

 

Johnny Flynn – The Wrote & The Writ

 

 

imorgon drar jag och C på roadtrip. bilen går ungefär klockan tolv från stockholm, destination dalarna och Arcade fire. det kommer att bli gråtmäktigt med all säkerhet.

idag dör jag värmedöden på bland annat balkongen. tjuåttagradig skugga och sånt. ikväll borde jag ju fan grilla eller nåt. men grill innefattar vin och vin det har jag ju druckit i cirka åtta dar i streck så jag kanske borde avstå. på tal om alkohol drack jag och herr Tengblad strawberry daiquiris med mera igår med utsikt över halva stockholm. åt vegoburgare och flanerade genom ett kvällsljummet söder.

Jefferson Airplane – White Rabbit

balkongen invigdes på bästa sätt med rosé och jordgubbar. vi upptäckte det fantastiska i att äta saker från jorden. och naturen. vi blev faschinerade och kallade potatis för "jordens guld"  och såna överdrivna saker för att sedan skratta lite nervöst över vår entusiasm. jag känner mig svart inuti och funderar på att konvertera till mathatare och endast leva på vatten. kanske sparris och äpplen också. alldeles för en liten stund sedan gjorde jag ett tafatt försök till att skapa en hälsosam, typ macka, av något slag. jag hade på rädisor och dill och grejer. gurka och sånt. sen havererade hela skiten när mackan plötsligt flöt runt i gräddfil och gick dessutom sönder och delar av den hamnade på golvet. jag hängde inte riktigt med hur det kunde gå så in i helvete snett men nu dricker jag kaffe i alla fall. imorgon är det å ena sidan måndag, det är väl då man tar tag i saker. har jag hört.


Peaches – Talk To Me

lite ödesmättad stämning på lundagatan nu. klockan 00.22. men det är en fin stämning som luktar vaniljljus och chips. jag har precis följeslagit C till fyranbussen och mr. hertzman till zinken. de har varit kvällens vapendragare tillsammans med herr Depp, Ledger, Farrell och Law bland andra i den inte alldeles verklighetsenliga The imaginarum of doctor Parnassus. balkonghäng kaffe och jordgubbar. gårdagens färskpotatis och rädiser. midsommardagen kan sammanfattas som ypperlig utan att ta i ett uns.


The Knife – Silent Shout

rumstempererat kaffe och allergiska ögon. om man är ytlig kan man surfa bilder på joel kinnaman och läsa midsommarrelaterade faceuppdateringar av forna vänner som ska supa ihjäl sig och grilla kött någonstans på antaligen västkusten. det är midsommar imorgon och jag trodde länge att det var idag. jag kanske ska ha en klänning på mig. ingen krans för då dör jag pollendöden. men en klänning, det vore fint.


Cornelis Vreeswijk – Grimasch om morgonen

äh.


Karen Elson – The Ghost Who Walks

att dela en flaska vin på en brygga under en rådande solnedgång med ljudande musik från långt borta i bakgrunden, med sin bästa vän, klassar jag som fett värt. att lyssna på franska toner från ett dragspel med ett ljummet glas rövin i näven en solig måndagskväll klassar jag också som det. fett värt alltså. vinet är ständigt återkommande dessa lediga dagar, förstår ni.

line och jag har solat. ätit thaimat och sånt. på två stycken alldeles jättefärglada filtar.


Jefferson Airplane – Somebody To Love

Ennio Morricone – L'Estasi Dell'oro (The Ecstasy Of Gold)

ihärdigt hovrande helikoptrar över innerstaden. sjuttioåtta silverskodda hästar som ska klappra med vältränat psyke genom stockholm. krypskyttar på taken. dykare i vattnet. militärfartyg i slussen och gigantiska musikkårer. det kungliga brudparets nunor pryder muggar servetter masariner och tebrickor. sammanbitet lyckliga poliser på tysta motorcyklar. militärer och konserter. turistfloden är ofattbar och mediafrosseriet är oerhört.



stockholm befinner sig i royalistisk trans.

imorgon kommer min hund. det blir fantastiskt. och min mamma. det är fint det.



Oskar Linnros – Genom eld

 

igår parerade jag sniglar och skalbaggar. tittade på solnedgången och kände på vattnet från en lite för osäker brygga. chokladpuddning i ansikte på fönster och på golvet. vi kokade potatis också. färsk med dill.



hittade ett par gamla låtar. som jag glömt men tycker mycket om.

Florence + The Machine – Howl
The Temper Trap – Sweet Disposition

igår bjöd min chef johan in till jobbfest. vi kastade pil och käkade färskpotatis. grillade och spelade boule. drack vin och spelade tevespel.

Wendy Rene – Give You What I Got

äh. vad konstigt att det regnar. det har inte regnat på skitlänge va. kom just innanför dörren. håret är regnkrulligt. kläderna luktar apmänniska. jag ska städa. julia har hållt om mig hela natten. agerat stora skeden. vilat huvudet på min rygg. snusat i mitt hår. alltså snusat som i att lukta/andas. hon snusar rapé ju annars. men inte i mitt hår liksom. det var mysigt. i brist på karl får man ju ställa upp tänker jag.

ikväll blir najs tror jag. jag dör vad roligt att en man som löpte till bussen förut sa "TACK VA BUSSIGT!" när chauffören väntade in honom. och att i sekunden efter hets-stängde han bussdörrarna så att en kvinna klämde hela handen som hon även hade ett paraply i. så stod hon och viftade med armen och paraplyt på insidan och resterande på utsidan. jag trodde att jag skulle avlida. det såg jättehemskt och jätteroligt ut.

jag ska fan åka buss oftare.


Wendy Rene – After Laughter

telefondejtade just min vän simon. han satt i sin farmors bil on the road to jönköping. han fotograferar förstår ni. han är duktig på det också att tillägga. vi talade om karlskoga. det dekadenta och det vackra. vi talade om solnedgångar och öl och fotograferingar och reklamkampanjer. simon tycker att mitt liv är som en film. han föreställer sig att allting utspelar sig i motljus. mitt liv är inte som en film, även om det låter mycket fint att säga.

men visst känns det lite sagolikt ändå. när jag tänker efter. det finns en person jag umgås lite med. brunögd och lockig. som häller mjölk på bordet med flit för att jag ska känna mig hemma. och det gör jag. känner mig hemma alltså. och det är tamejfan alltid motljus där.



Yann Tiersen – Comptine D'un Autre Été, L'après-Midi

man kanske skulle ta och koka lite kaffe. dricka det på balkongen och svära lite för att det är för varmt. man kanske skulle ta att läsa tidningen. humma och fundera över nyheterna och ickenyheterna som står och svälja allting utan att reflektera. man kanske skulle tvätta. man kanske skulle ta tag i att slänga alla de där vinpavorna som vittnar om helgalkoholismen som snart är ett erkänt faktum bland mig och mina vapendragare. man skulle kanske gå ut och powerwalka. hehehe. skoja. jag hatar folk som "powerwalkar". det ser så konstigt ut. som om diverse har skitbråttom till någonting mycket viktigt. ett möte kanske. kanske är de sena till jobbet, alternativ någon dejt. men nej, detta är bara en klumpig och lite för snabb gångmarsch som inte har någon slutdestination. jag förstår inte varför de inte bara springer. och ingen har förklarat det för mig heller. VARFÖR SPRINGER NI INTE BARA.

nu kokar jag iallafall kaffe. och tidningen ska jag läsa också. dessa aktiviteter sker från sängen givetvis. för jag är tamejfan ledig idag.

det ska drickas kaffe med anna med kom jag på. å, det blir trevligt. jag kanske skulle ta att powerwalka till stan. bara för att kolla vad som är så himla fantastiskt. jag kanske har missat nåt liksom.