efter morgonens lite för nyvaknade tankebana kan följande konstateras. att hasa sig in i duschen genom en svinkall lägenhet för att sedan rulla in sig i diverse badlakan och med en kopp kaffe gå och lägga sig i sängen igen, är fett värt. att efter den dagliga plöjningen av morgontidningar kan ännu en gång bevisas att jimmie åkesson fortfarande är precis lika dum i huvudet som beyond övertråkig rent visuellt. att jag måste införskaffa mig en VHS-spelare för att kunna titta på min barndomskärleksfilm Änglahund som cicci otroligt nog funnit på någon vind för att sedan överlämna till mitt förfogande i ren och skär välvilja. och att jag, som en tillhörande instickare till föregående mening, håller med hanna hellquist som även hon vurmar för VHS. att den fruktansvärda spårvagnsfanatikern carl-henrik borde slå sig ihop med hare så kult på restaurangen-philip. jag skulle verkligen vilja det.



observera att de understrukna orden och meningarna är länkar. sjukt oskönt att highlighta vissa ord bara sådär tänker jag.

folkungagatanhäng @ emelies. för tillfället ligger jag mellan lakan som doftar tropiska frukter med en snusdosa mellan tårna. det ska tydligen vara bra mot klackeskosjukan enligt carro lampa från norrland. jag litar på henne liksom.

en kyla av hysteriska mått har invaderat min lägenhet. fy fan.


Crosby, Stills & Nash – Helplessly Hoping - Remastered LP Version

starkölen ersattes med kaffe. soffläge tajts och chips istället för klackar vin och rökmoln. rolling stones-dokumentär och erik enocksson visslandes i en regnig skog på tvåan. skinnskatteberg. om erik enocksson var en maträtt skulle han vara skaldjurspasta. om erik enocksson skulle vara ett djur skulle han vara en hund. om erik enocksson skulle vara en bil skulle han vara en autobahnkurier 540 k. om erik enocksson skulle vara ett par jeans skulle han vara ett par slitna levis 501:or.




Erik Enocksson – The Joy Of D.h. Lawrence

 

 

Harry McClintock – Hallelujah I'm A Bum

madicken är hos mig. hon ska sticka folk på mässan neri münchenbryggeriet. choklad och tortellini. ingen bor i skogen och infected mushroom. igår var jag och jobbet och kollade in ett nytt märke vi ska ta in. drack öl och käkade mat. kläderna var awzum tyckte vi alla. cicci kommer hit. hon mumlade något om starköl som hon skulle plocka med sig. det är en fysisk omöjlighet för henne att rapa och därför kan hon själv inte dricka denna medeltida dryck. förutom ibland. när det bjuds. då kan det funka av någon anledning.

om jag inte inom en ganska snar framtid intar en avokadoliknande form är någonting fel. huvudföda yes sir.

här om dagen jobbade jag och seve (han heter så på riktigt alltså). på norrlandsgatan. han tyckte att jag var tvär. nästan vresig, ett ord som jag för övrigt har mycket svårt för. och hade tveksamma teorier om varför jag var det just denna dag. sen började det spöregna. alltså vi talar beyond monsunregn. det var typ mer en konstant vattenflod istället för droppar om ni fattar. okej att jag överdriver typ jämt, men hur som. jag hade tagit med mig mina skitfula helt ofashionabla (hehe) joggingskor för att jag tänkte ta en sån där halvsnabb promenad hem, nej ingen powerwalk, inte oroa sig för dubbelmoralism. men det kunde jag ju inte göra nu heller när det regnade så himla mycket.

det jag tänkte berätta var att det stod en helt gigantisk fyravagnars lastbil utanför mitt jobb. (ni ba nä fan va intresting) fanihelvete tänkte jag. vilken stor lastbil. att skadeglädjen är den sanna glädjen hade jag kunna få erfara om jag inte tyckt så förbenat synd om den lilla lastbilsgubben som hade råkat ställa sig åt fel håll. det råkade vara enkelriktat. han backade. med sina fyra stora släp som säkert innehöll sprängämnen eller nåt. såklart inte. för ovetande är denna gata smal och krokig. helt obackvänlig. i sitt försiktiga backningsmoment zickzackade sig släpen och ett litet trafikljus fick sätta livet till. och en övergångsskylt. jag visste fan inte vad jag skulle ta mig till helt uppe i min chockartade faschination. jag har nämligen bara sett den typen av händelser på youtube.

ingen hjälper till. de flesta filmar med sina Iphonar istället. män i kostym. pojkar med keps. kvinnor i grupp. ingen hjälper till. inte jag heller. och jag filmade inte ens. men min sur-tvära dag blev förvånansvärt nog plötsligt lite bättre. så jag antar att det ligger lite sanning i det där med skadeglädje. och jag tänkte inte ens på mina helt ofashionabla joggingskor på min halvtimmes-promenad hem genom mitt alldeles för regniga, supersvenniga stockholm.

stressa inte.

anna fyller trettio och det är ballonger hembakat balkonghäng och återseenden. kära sådana. i fredhäll. med utisikt över vattnet. vi har spökskrivit på skrivmaskin och åkt tunnelbana. julia ville fira nyår idag för att kunna lova nyårslöften och cicci firar midsommar med en spanjor från barcelona vars favoritband är dungen.




John Hartford – I Am A Man Of Constant Sorrow - Instumental Soundtrack Version (O Brother, Where Art Thou?)

I feel you.

Fred & Karl dokumenterade av simon persson

ikväll springs det midnattslopp. inte av mig. tyvärr. hade verkligen jättegärna velat delta. höh. Isolde och jag och max har jobbat. käkat wraps och pratat karlar. ikväll när våra hurtbullevänner till jobbarkompisar löper ska vi vinka av dem vid start, dricka vin, för att sedan ta emot dem, mjölksyrestinna och ölsugna, därefter leda dom hem till Isolde dusch & umgänge.

det är folkfest människor.


Jefferson Airplane – White Rabbit

det är kulturfestival i stockholm. små och stora scener lite var som helst. trubadurer och band på gator & torg. det har varit mycket balkanmusik på senaste. även igår när vi såg the gypsy queens and kings på södra teaterns scen som var placerad på gustav adolfs torg. jag vill nu och för alltid klä mig i paljetter och långa kjolar. grega var bra och mäktigheten var kolossal när han ideligen bråkade med sina säkerhetsvakter på scen för att han inte fick kasta sig ut i diverse gigantiska folkhav.

solen steker luftfuktighetens procentuella mängd är lite för hög och ikväll vill jag helst typ kolla på film. den utomordentliga morgonen har gått åt till att styra upp smärre missöden som jag har för vana att orsaka. hela. jävla. tiden. pah.

kaffe och jobb.


Esma Redzepova – Abre Kako So Pijeja
Andreas Grega – Jag går när ni kommer

imorgon bitti spelar andreas på tv4nyhetsmorgon. med sitt balkanband ekipaget. jag är nog mer exalterad än vad han är. jag bollar olika scenarion som skulle kunna inträffa. hehe. men det kommer att gå fint. han är duktig. det är även han som kastar chokladpudding på mig och medflit-spiller mjölk för övrigt.

kolla. jag kommer sitta bänkad.

men vadfan händer. jag har tydligen börjat blogg-blogga med tanke på inlägget under. ursäkta for that liksom.

ska inte hända igen.

koncentreradtjej2010.

cicci kom igår. räddade mig ur min kvasilördagkväll. hade med sig snickers och sånt. vi målade och pratade och utanför var det åskmuller och blixtar och pyroteknik. mickhet misigt. jag har fixat en ny lur också. eller jag och jag. jag har fortfarande vänner kvar som törs låna ut diverse förbrukade telefoner till mig. guld värt.

det är mitt oldschool-nummero som är aktuellt ett litet tag

jag har jobbat med jacob idag. vi har lyssnat på the knife och druckit kaffe och krängt kostymer. sen fick jag lite abstinens efter mattias och hertz nere på sture så resten av eftermiddagen spenderade jag hos dom.

nu.ägg.


Harry McClintock – Big Rock Candy Mountain

sitter på vardagsrumsgolvet. ser mig omkring. bredvid mig står en fåtölj. orange solblekt och med höga ben. fick den av farbror svante. han är snickrar. gör trummor och har en massa kameror och jeansjacka. pratar som en söderkis och har en lägenhet på åsögatan som han sällan är belägen i. mitt hem är ett litet helvete. blommorna dör inte för varenda en är placerad på den numera regndränkta balkongen. min enda kontakt med omvärlden är numera vår allas älskade ansiktsbok. det är lördag och jag dricker inte vin. jag svirar inte med några sköningar på staden. jag pratar inte en massa trams med randoms men är inte heller i mina sinnes fulla bruk.

ikväll ska jag nog läsa min bok. lyssna på musik och tända lite ljus kanske, ja det ska jag jävlar i mig göra.

ni vet var jag finns. saknar dig telefonen.

igår var trevligt. nejdå. inget fylleslag som det ser ut på bilden. hälsade på min vän julia efter obbet. hon gänghängde på debaser. jag hookade några nya vänner i kön och det blev jävla trevligt. sen gick jag hem. glad. nej inte full, glad. sen var min telefon försvunnen. och sen började helvetet. jag hör nästan mammas röst. när hon sitter, alternativt lagar mat eller någonting i köket. fanihelvete, jag förstååår inte. jag förståååår inte! säger hon till pappa. på norrländska. för hon förstår inte hur man kan vara så himla slarvig med viktiga saker.

när jag sedan skulle försöka fixa det lilla helvetet, alltså försöka fråga kunniga killar på Tre (har inte Tre men de verkade vettiga tyckte jag) om råd hur jag skulle göra med mitt sim-kort och diverse så slutade det med att jag gick ur butiken med en Iphone 4 beställd och ett nytt abonnemang. nu i efterhand inser jag ju att jag kommer att bli dubbelfakturerad ett par månader framåt och det känns väl inte helt okej. till råga på allt hade jag glömt det mesta hemma så jag fick promenera hem från jobbet i mockaskor i det även nu rådande monsunregnet.

förlåt världen för min existens. jag hatar mig själv. och markus (bild) jag har alltså inte ditt nummer och kan därmed inte fixa den där jävla picknicken som skulle bli så himla bra.


The Knife – Silent Shout