att klyschor irriterar något enormt. att klä karlar i mad med-outfits. att dricka tvåliterscola ur flaskan i kylen. att måla. att skriva. att fota. att söder är fint soligt och kallt.  att snygga kollegor bjuder på bio. att äta söndagstapas med skrattframkallande vänner. att äta spansksvensk mat på en konstig fest på magnusladulåsgatan. att bli tillägnad en låt. att mamma har köpt en gigantisk tavla med en fjäril på. att det ligger russin på mitt golv. att jag tappat elva visakort.



Wendy Rene – Give You What I Got

efter en filmisk och lite för varm långdusch med vin och instrumentalmusik inväntar jag min vän line. jag fick i uppdrag att göra is och denna uppgift tog jag mig an sjukt överambitiös och i tron om att jag var arty trodde jag att jag skulle klara  att vara ensam tillsammans med terry ried och min ofärdigmålade blåfärgade tavla. men färgen tog slut, fingrarna blev otvättbart blåaktiga och nu är jag sällskapssjuk och tycker att line är sjukt långsam och att lägenheten är något för tyst. trots fantastisk musik, inte bara ur mina halvspräckta högtalare, utan även från grannarnas.

jag har en tendens att alltid sluta upp med ett alldelses för nittiotalistiskt utseende efter att jag ansträngt mig för att se anständig ut för allmänheten, alternativt med en lite för bagladyaktig utstyrsel. går inte att komma runt detta ständigt återkommande och väldigt omedvetna fenomen.

nu kom line. hon hade köpt två kilo is. slutsatsen blir att min överambitiösa is-anstränging var fullkomligt onödig.

när jag är ledig målar jag. nyss letade jag efter en blyertspenna i en låda. då hittade jag en massa gamla foton på min farfar. nu saknar jag farfar. han dog när farmor och han spelade kort. de planerade att resa till spanien. farfar var glad för det var deras favoritresmål och de hade en lägenhet där. så dog han och farmor skrek och grät och pappa blev tyst och röd och åkte sitt snabbaste till trollhättan och jag låg hemma och läste en bok i vår bruna vattensäng, förvirrad eftersom jag nyss varit och hälsat på och bakat bullar och krupit under teven - det fick vi barn lära oss tidigt för farfar ville för allt i världen inte bli störd och vi lydde och kröp och det var det naturligaste i världen. farfar hade en liten radio med sig överallt som han även hade bredvid kudden när han sov och jag minns att ljudet från den där lilla radion var ett tryggt ljud. tillslut började den surra och pipa och då sov farfar. ibland kom radion bort och då fick vi leta tills den kom fram för det var oftast någon av oss som hade haft bort den tyckte farfar och vi letade och hittade, han blev glad och muttrade ohörbara ord som antagligen handlade om att vi fick sluta slarva bort hans grejer. en gång kastade farfar ett filmjölkspaket i väggen för att han inte fick upp det. jag var inte med men jag tyckte mycket om när pappa eller farmor berättade den historien. min farfar hade bara en kind och på senare tid fick jag veta att det var en laserskada. jag minns att jag aldrig tänkte på kinden som någonting konstigt eftersom det är ju så en farfar ser ut. min gjorde ju det.

I Are Droid – Bring Your Machines

Preservation Hall Jazz Band – Short Dressed Gal

pinsamt är ett för litet ord. vilka är ni hemska konservatister.

bänksy ofcourse.

saknar simon. han hjälper mig genom åtskilliga ilandsproblem och även om han är trött på mig ibland när jag ringer, kanske en gång för mycket, försöker han på bästa sätt ändra min ofta ganska enspåriga tankebana. med sina märkliga och ganska manliga synvinklar och bortser från mina många tillkortakommanden.  torrshampo & mustasch. rövin & djuphäng.

 

 

knegat. & varit på möte. käkat wraps och diskuterat manligt höstmode. italienska designers. kostymfitar. chinos. slag. manchesterkavajer merch & styling. hjärnan är tom och preppad med kaffe och fanta. likaså diverse blåsa och jag kan härmed meddela att det personliga rekordet i toalettbesök/timme nu är slaget.

imorgon ska jag inte tänka för då är jag ledig och det ska tas till vara på. just på det sättet.

Edith Piaf – J'm'en Fous Pas Mal

Hank Williams – Jambalaya (On The Bayou)

malin & jag dejtade på min balkong. delade en flaska vin. käkade thaikioskmat. uniforms for the dedicated hade ett litet galej på solo. vi åkte dit och kollade läget. ja detta var väl i torsdags vill jag minnas.


http://stereoscent.tumblr.com/



Local Natives – Sun Hands

Black Rebel Motorcycle Club – Beat The Devil's Tattoo

ibland så funkar det bara liksom.





The Raconteurs – Many Shades Of Black

Band – Across The Great Divide

line kom till mig igår. med sig hade hon chips i en papperskorg. så slog hon sig ned på golvet och beställde skor.




Devendra Banhart – I Feel Just Like A Child

efter morgonens lite för nyvaknade tankebana kan följande konstateras. att hasa sig in i duschen genom en svinkall lägenhet för att sedan rulla in sig i diverse badlakan och med en kopp kaffe gå och lägga sig i sängen igen, är fett värt. att efter den dagliga plöjningen av morgontidningar kan ännu en gång bevisas att jimmie åkesson fortfarande är precis lika dum i huvudet som beyond övertråkig rent visuellt. att jag måste införskaffa mig en VHS-spelare för att kunna titta på min barndomskärleksfilm Änglahund som cicci otroligt nog funnit på någon vind för att sedan överlämna till mitt förfogande i ren och skär välvilja. och att jag, som en tillhörande instickare till föregående mening, håller med hanna hellquist som även hon vurmar för VHS. att den fruktansvärda spårvagnsfanatikern carl-henrik borde slå sig ihop med hare så kult på restaurangen-philip. jag skulle verkligen vilja det.



observera att de understrukna orden och meningarna är länkar. sjukt oskönt att highlighta vissa ord bara sådär tänker jag.

folkungagatanhäng @ emelies. för tillfället ligger jag mellan lakan som doftar tropiska frukter med en snusdosa mellan tårna. det ska tydligen vara bra mot klackeskosjukan enligt carro lampa från norrland. jag litar på henne liksom.

en kyla av hysteriska mått har invaderat min lägenhet. fy fan.


Crosby, Stills & Nash – Helplessly Hoping - Remastered LP Version