när jag är ledig målar jag. nyss letade jag efter en blyertspenna i en låda. då hittade jag en massa gamla foton på min farfar. nu saknar jag farfar. han dog när farmor och han spelade kort. de planerade att resa till spanien. farfar var glad för det var deras favoritresmål och de hade en lägenhet där. så dog han och farmor skrek och grät och pappa blev tyst och röd och åkte sitt snabbaste till trollhättan och jag låg hemma och läste en bok i vår bruna vattensäng, förvirrad eftersom jag nyss varit och hälsat på och bakat bullar och krupit under teven - det fick vi barn lära oss tidigt för farfar ville för allt i världen inte bli störd och vi lydde och kröp och det var det naturligaste i världen. farfar hade en liten radio med sig överallt som han även hade bredvid kudden när han sov och jag minns att ljudet från den där lilla radion var ett tryggt ljud. tillslut började den surra och pipa och då sov farfar. ibland kom radion bort och då fick vi leta tills den kom fram för det var oftast någon av oss som hade haft bort den tyckte farfar och vi letade och hittade, han blev glad och muttrade ohörbara ord som antagligen handlade om att vi fick sluta slarva bort hans grejer. en gång kastade farfar ett filmjölkspaket i väggen för att han inte fick upp det. jag var inte med men jag tyckte mycket om när pappa eller farmor berättade den historien. min farfar hade bara en kind och på senare tid fick jag veta att det var en laserskada. jag minns att jag aldrig tänkte på kinden som någonting konstigt eftersom det är ju så en farfar ser ut. min gjorde ju det.