jag skulle fan ha ramlat lite.
bara så ni vet tjejer.
så är jag och mr. Kinnaman ment to be.
ingen idé att sukta i onödan längre tänkte jag.
jag upptäckte detta idag.
jag bokstavligen promenerade i hans fotspår hela vägen hem till lundagatan.
jag gick så nära att jag kunde se hans ögonfransar.
med sin långa rygg, mörka skratt, den supersymmetriska mustaschen och kebablådan i ett fast grepp i sin högra hand, insåg jag för andra gången att det fan är ristat i sten. vår framtid. tillsammans.
karln var ju nästan påväg hem till mig förhelvete.
idag har jag, anna, david & davids vän konstnären roadtrippat till västberga för att besöka en ateljé.
annas skokollektion ska fotograferas där så vi for ut och kollade läget.
ateljén låg belägen precis bredvid hellikopterrånet-bunkern.
vi tänkte ta in på västbergahotellet för i västberga finns både Edens Thaimassage och Svenska Gräs och finns det dessutom en möjlighet att få ta del av brottslighet i sin allra renaste form, så finns det underlag för en väldigt trivsam kväll.
nu ligger jag och trixar med lite bilder som snart ska sändas iväg.
sen ska jag försöka mig på en promenad tror jag.
Amen våldta honom.