igår satt jag och julia på judit & bertil. det är ett väldigt fint litet hak nära mig. stämningen där klingar som vinglas. musiken väver in djupa mansröster med gapiga brudgäng. allting tillsammans blir ett behagligt mummel. julia hade en knut på huvudet och sin nya blåa baddräkt. second hand och sextital. jag, min avklippta jeansskjorta som jag stulit från mamma, kanske pappa för några år sedan. vi är rätt enkla vi två, jag och julia. vi krånglar inte till det. vi ältar lite, men krånglar inte till det.

vi pratade mestadels om mat. vi båda har jobbat sen vi var kanske femton år. ingen av oss har aldrig riktigt känt på det där med att vara fattig. förrän nu. inte U-landsfattig menar jag, men fattig så man prioriterar bort felix ketchup mot icas egna. att man fryser in. att man väljer en måltid per dag, resten av dagen äter man mackor. och dricker kaffe. att när man någongång "unnar sig" (hat-uttryck) någonting, görs en automatisk kalkylering i huvudet hur man ska kunna kompensera upp det här så att man går +/- noll innan veckan är slut. man kanske prioriterar bort någon måltid. julia berättade för mig alla saker man kan frysa in. till och med bananer kan man frysa. och tomater.

tjugo och nitton år. vi gillar musik. vi gillar öl. vi gillar att o-planera. ingen av oss får panik om vardagen tar ett snedsteg. för det gör den hela tiden. ambitiös kan man vara ändå. och det är vi.

det är lite stökigt här. jag ligger i min säng med en jättestor kantnött kaffekopp. med blommor på. med kaffe i givetvis, och funderar på allt det här jag skriver för tillfället.
jag kommer förmodligen aldrig ha den perfekta lägenheten i något överkultiverat område tillsammans med den fulländade mannen och den väluppfostrade hunden och halvkombin som står parkerad på vår alldeles egna, gemensamma, älskade jävla parkeringsruta.

mina bitar kommer inte slipas till och passa i några himla hål.
mitt hår kommer aldrig att bli rakt och jag skulle inte byta bort mitt tomma kylskåp för all trygghet i världen.
det går liksom bara inte. plus att jag glömt min plattång i skogen.




Aloe Blacc – I Need A Dollar