jag var ute i frihamnen och svirade i tisdags.
jag tog bussen tillbaka och hoppade av
vid karl XII torg för att jag tänkte gå en liten promenad innan jobbet.
en ilande känsla i bröstet.
jag kom ju på att går jag hamnvägen till jobbet kommer jag
automatiskt gå förbi mitt favorit-munkstånd
(i skrivande stund inser jag vad sjukt det ser ut att skriva munkstånd.
 men jag kan inte göra något åt det)
jag snabbar på mina steg. munktarmen suger och snart småspringer jag.
jag vill ha en sån med choklad på, tänker jag.
svirar förbi nordiska kompaniet och ser ståndet lite längre fram.
menvadihelvete.
är detta sanning.
dom har bytt ut mitt munkstånd mot en KORVKIOSK.
uppgiven känsla.

jag ville ju bara köpa en munk.