jag gjorde ett försök idag.
ett tappert försök att plocka upp mitt forna kent-intresse.
den nya skivan röd ska ju vara så bra.
jag missbedömde ingen. jag hade nämligen hört en låt.
& jag fick för mig att jag tyckte att den var rätt åkej.

men.
bajsnödiga texter och komplicerade meningsbyggnader.
inte ens den svåraste emo-ungen kan påstå
igenkänning i jockes misslyckade försök till clever dekadens-lyrik.

"Vi saboterar allt vi inte kan ta med oss
Och när du öppnar fönstret blåser en vårvind
Förändring"

man ba va?