yo dawn.

 

kvällen före dagen efter värms upp med lite vin, lite skapande med hjälp av svart tusch vita papper och piano. vargfrågan upprör garderoben är inte nu ångestframkallande kameraladdaren är borttappad telefonen är uppgraderad och imorgon kommer bli en fet dag.

 

fanny styr upp sitt liv del 1 och det är sjukt oskönt att tala om sig själv i tredje person.

 

 


lär er barn. planka inte.



Townes Van Zandt – Poncho & Lefty




jul i skogn.


det tråkigaste som finns är när folk lägger ut naturfoton och bilder på sina husdjur.










the redneck area.



vi lever som i en snökula. alltså en sån man skakar. snön ser ut som fejksnö och det är ett sånt där overkligt typ studioljus utomhus. golfströmmen sköter sig inte för övrigt.




Townes Van Zandt – Nothin'



it's a horse.






"mys"



klädhavet på björkgolvet är ett monster. när allting måste gå så himla snabbt hela tiden är det en praktisk garderob att ha då man ser alla plagg hela tiden och därmed behöver jag alltså inte leta efter diverse sammansättningar särskilt länge. snuvan är ihärdig då det råder polarkyla på jobbet och ryssvinter utanför men då omtänksamma kollegor bjuder på mystiska kurer som inte riktigt härstammar från svenska apotek, känner jag mig en aning kryare.


imorgon ska jag & Vic hem till pernilla wahlgren. hänga. dricka te och snickesnacka. nejrå. jobb. jag känner mig alltid lite sunkig i närheten av shampodoftande blondiner.

förresten. mys har lagts till på hatordslistan. "glöggmys". "julklappsmys". "baka-pepparkakor-och-lussebullar-tjej-mys"


jag ser bara ernst kirchsteiger framför mig.



UNKLE – Be There




ouppdaterad.

carl norén mando diaogustavs lille talangfulle broder.

 


 

 

 

 

 

 


ey.


svettig söndag liksom. det luktar ägg-os i läggan & jag har djurochnaturabstinens.



Norman Blake – Restless Farewell





onsdagsfilosofi.


ett smakar äppelpaj. ett smakar blåbär. friggs alltså.

ett tänt ljus och en niel young. imorse när jag vaknade låg en insmugen Ce på min soffa och läste mina drömmars stad. med sig hade hon vitt bröd och ost. snopet.





Alela Diane – The Rifle



RSS 2.0